När jag var liten, sisådär 2, 3 år, firade vi jul i fjällen tillsammans med mina föräldrars kompisar Plingelane (Ingela och Arne, men det kunde jag inte säga då). Det var en riktigt liten sagostuga, långt in i de djupa granskogarna. Och det var massa snö, sådär mycket att den liksom välvde sig över takkanten. Jag har fortfarande en bild i mitt huvud hur det såg ut med de höga snöklädda granarna runtom huset och hur det lös så varmt och mysigt i fönstren av tända ljus.
Från att vi kom fram dit så pratade jag hela tiden om att jag ville ha en egen lycka. Jag var lika ledsen varje dag som jag inte fick en egen lycka. Tills slut så ville Ingela hjälpa mig att få en lycka. Det är ju inte så lätt för en vuxen att liksom ge det som en fysisk present men hon gjorde i allafall en liten filtfigur som var blå tror jag. Det hade ögon och mun och var kanske 5 cm hög. Vi gick ut i snön, för det var där ute jag pekat på att jag ville ha en lycka. Och så fick jag hitta hennes fina "lycka" som hon gjort till mig. Men jag började storgråta för hon hade ju sagt att jag skulle få min lycka, men det där filtfiguren var ju ingenting i närheten av en lycka.
Till slut kom det fram efter mycket om och men att jag menade lyckta! Jag ville ha en sån där fin lyckta som tomten har med ett brinnande ljus i. Tror inte att jag fick det den julen. Vet inte om min bror (som inte kommit till världen vid det här tillfället) hört den här historien eller om det bara var ett lyckligt sammanträffande, men se så fin lycka jag fick av honom och hans familj i julklapp.
Från att vi kom fram dit så pratade jag hela tiden om att jag ville ha en egen lycka. Jag var lika ledsen varje dag som jag inte fick en egen lycka. Tills slut så ville Ingela hjälpa mig att få en lycka. Det är ju inte så lätt för en vuxen att liksom ge det som en fysisk present men hon gjorde i allafall en liten filtfigur som var blå tror jag. Det hade ögon och mun och var kanske 5 cm hög. Vi gick ut i snön, för det var där ute jag pekat på att jag ville ha en lycka. Och så fick jag hitta hennes fina "lycka" som hon gjort till mig. Men jag började storgråta för hon hade ju sagt att jag skulle få min lycka, men det där filtfiguren var ju ingenting i närheten av en lycka.
Till slut kom det fram efter mycket om och men att jag menade lyckta! Jag ville ha en sån där fin lyckta som tomten har med ett brinnande ljus i. Tror inte att jag fick det den julen. Vet inte om min bror (som inte kommit till världen vid det här tillfället) hört den här historien eller om det bara var ett lyckligt sammanträffande, men se så fin lycka jag fick av honom och hans familj i julklapp.
Med den lilla historien och bilden på min nya fina lycka önskar jag alla: GOTT NYTT ÅR
må var och en hitta sin egen lycka
