Fisk under täcke, en makalöst god rätt

Jag säger bara oj såååå gott. Sällan har jag smakat något som tilltalar smaklökarna så. Synd att ensam avnjuta denna rätt.

Så här lagar man till den:

Ta en knippa förväld sparris och lägg i botten på en ugnsfast form. Jag skar sparrisen i lite mindre bitar. Över sparrisen läggs ett lager strimlad kallrökt lax, ca 100 gr. Sen kan man välja fisk hur man vill, kanske torsk eller sej men jag tog färsk lax, ungefär 500 grram. Skär laxen i bitar och lägg över den kallrökta laxen. Ta fram en bunke och klipp ner 1 dl gräslök, lägg i 1-2 tsk dijonsenap, släng i 2 dl riven parmesan och häll över drygt 2 dl grädde. Blanda och häll sedan över fisk och sparris. In i ugnen ca 25-30 minuter på 200 grader. Voilá, en smaksensation utan dess like och det bästa av allt, det tog ungefär 7 minuter att fixa till den.

Spätta med champignoncreme och svart rom

Snabb och enkel fiskrätt som jag lärde mig nån gång på 70-talet. Vill man få barn att tycka om fisk brukar det här vara en bra rätt.

Lägg ett lager spättafiléer på botten av en form (funkar med annan fisk också som sej, torsk osv). Bred över ett lager champignoncreme och därefter en burk svart rom. Häll på grädde. In i ugnen 175 grader ca 30 minuter (beroende på fisksort).

Servera med valfritt tillbehör, jag gillar mandelpotatis, men ris funkar också. OCh som alltid en god sallad.

så där lagom

Ibland undrar jag vad jag håller på med...? Har svårt att göra lagomsaker som tex lagom kort. Det har hänt att jag tidigare varit så fixerad vid att fixa ett riktigt fint kort att jag flyttat fram mötet med den som ska få kortet bara för att jag liksom inte blivit färdig med just det kortet. Eller nöjd.

Det känns som jag går i skola just nu med att lära mig prioritera bort saker som inte är extremt viktiga för stunden om det blir många saker på samma gång. Och oj, det funkar?!

Som till exempel det här kortet. Att jag lyckas fixa ett kort från idé till klart på 10 minuter och känner mig ok med att det inte är så väldigt superspeciellt och trixat är egentligen ett mirakel. Men jag lyckades igår. Och jag lyckades även posta det idag (jag har haft nåt konstigt problem med att få saker postade förr) så att det kommer fram till mottagaren på rätt dag i morgon. En mottagre som nog blir mycket gladare av att få ett kort än att jag inte hör av mig på bemärkelsedagen för att kortet inte är klart.

Jag ska helt enkelt sluta krångla till saker.

Och så dansade hon igen...

Tänk att det är så mycket roligare att gå upp på morgonen när man har ett leende på läpparna. Tänker man tråkigt så blir det liksom tråkigt och tvärtom. Klart att det är lite lättare att vara glad när det händer roliga saker. Men faktum är att det oftast händer roliga saker när man är glad och skuttar. Jag började som sagt helgen på landet. Och det är väldigt skuttvänligt där.

Sen har det liksom bara blivit skuttigare, fnissigare, knäppare, galnare, helt underbart och slutligen ett jätteskutt. Sen blev jag lite trött. Fast bara en liten stund. Det är som alla sinnen fått sin tillfredställese. Igår kväll var det dags för musiken att göra sitt. Vilken kväll! Mest fantastiska och underbara var nya kompisar Joel och Linnea i bandet Joel och lilla kriget. De spelade på Mosebacke. Hade faktiskt ingen aning om vilken slags musik de skulle spela men oj. Tre takter in i första låten kom gåshuden och sen kom tårarna. Det va så otroligt fint. Synd bara att de inte har gett nån platta ännu. Men man kan lyssna på några låtar på myspace.

Joel och lilla kriget

Efter Mosebacke blev det Nada, de har numera livespelningar på söndagar. Den här gången rätt sent eftersom alla skulle hinna ner från Mosebacke. På Nada spelade the Dying Dandy, och kanske inte helt musik i min smak. Trängde inte riktigt in i mig, men det var ändå härligt gitarrspel och live ger alltid en speciell känsla. Sen va det supermusik i högtalarna. En favvolåt från gamla kristallen spelades och då kunde liksom inte de där skuttiga fötterna stå still. Spontandans blev det. Och sen dansade jag hemmåt alldeles sockerhög efter att ha druckit Ginger Ale hela kvällen...

vildsvinen hade i alla fall kul

Vilken fantastisk helg! Den började tidigt i fredags när jag stack iväg från staden med Loll för att åka till landet och stänga inför vintern. Runt nollgradigt var det ute men ändå en härligt krispig höstdag och alla dess underbara färger. Tyvärr så blev det inte så mycket landet i somras. Öppna gjorde vi 27 april, sen klippte jag gräset i 30 graders värme den 6 juni. Och sen ingenting för att då slutligen åka ut och stänga. Några som verkade hade njutit av det underbara landet var dock vildsvinen. De hade bökat upp stora delar av gräsmattan, ni ser på bilden nedan. Så för min del så blev det till att försöka stå på huk en bra tid och lägga pussel. Nåja, jag har ju saknat trädgårdsarbetet så...Den där gräsklippningen jag gjorde syntes det inte mycket av. Trädgården var helt vildvuxen. Bara att ta nya tag nästa år. Då tycker Loll och jag att det kan komma med några starka karlar och fixa lite åt oss. Vi kan laga god mat.
När vi fixat allt i trädgård och hus gick vi ut på årets första och sista promenad i vår trollskog. Vi hittade faktiskt en hel del svamp. Kantareller och svart trympetsvamp. Typiskt nog dog kamerabatteriet när jag skulle fånga skörden på bild, men innan dess hann jag ta lite bilder i skogen. Svampen på bilden nedan plockade vi inte men vacker är den ju.

broderat kort

Provade att brodera namnet på papper och det gick riktigt bra. Kortmodellen är inspirerad från en tidigare vikmodell som jag gjort som studentkort. Blomman är från en ljusstaksring (vet att det heter nåt annat men jag har totalt stopp i ordförådet idag). Jag hittade massa sådana blommor på en loppis i somras.

nytt pyssel

Igår kväll tog Maja med mig på en så otrligt inspirerande kurs. Silverlera! Oj, precis min grej. Känns som jag kan bli helt fast i detta. Inte direkt en billig hobby. Men jag kände att jag helt plötsligt skulle kunna göra massa saker som jag haft funderingar på men aldrig vetat hur jag skulle kunna genomföra.

Det var bara en "prova på kurs" så vi hade inte så mycket tid att pilla med våra skapelser. Jag lyckades i alla fall göra ett smycke i den stil jag hade tänkt på innan kursen. Så jag är rätt nöjd. Och ja, det är meningen att silverplattan ska se ruff och ojämn ut. Annars går det perfekt att göra fina släta kanter om man så vill.

Nu ska jag räkna på ekonomin och se om jag möjligtvis kan tillåta mig att köpa de mest grundläggande verktygen och silverlera för kanske fem smycken. Om ekonomin tillåter kommer jag alltså vara helt uppslukad av det här den närmsta tiden.

Köttfärs med sting

Det här är en perfekt rätt i dessa förkylningstider när man behöver få i sig mycket vitlök, ingefära och annat som skrämmer bort de läskiga virusarna.


Stek köttfärs, hacka vitlökar (jag tar ca 3) och släng i tillsammans med köttfärsen. Behövs det nåt att steka med, ta olivolja, eller allra helst citronolivolja. Skiva en purjo och låt den steka med. Häll i saften från en citron, lite soja efter smak samt creme fraiche (el yoghurt, el grädde). Koka ihop. Strö över rivet skal från en citron (eller två) samt mycket riven ingefära.

Servera med en god sallad och för de som vill ha lite kolhydrater så passar ris, pasta eller potatis bra till.

Som dryck, om detta ska vara en måltid att kurera förkylning, blanda apelsinjos med multijos och riv ner mycket färsk ingefära. Mums.

Utslagen

Solrosplantan har kämpat och jag har väntat. Och väntat. Vattnat den, tagit in den på natten när det blåst för mycket, pratat med den och givit den näring. För sex veckor sedan kunde jag ana en blomknopp. Och jag har väntat så länge på att få ta den där riktigt fina bilden på årets balkong när solrosen är utslagen. Men den har låtit vänta på sig. I helgen såg jag att den var ungefär till hälften utslagen. Tänkte ta ett kort då men ville ändå vänta... så jag väntade.

Idag är jag hemma och jobbar för jag är snuvig. Tog en paus runt halv tolv för att kolla tillkännagivandet av nobelpriset i medicin/fysiologi. Och vad hände, jo, precis när de säger namnen på pristagarna kommer värsta vindpusten och välter solrosen. Precis som jag befarat. Jag går ut på balkongen för att se om den klarat sig, men nä. Den var utslagen, eller rättare sagt halshuggen. Blomman låg ensam i blomlådan. Dock gav jag mig inte. Jag skulle få till den där bilden i alla fall. Tog en tandpetare och satte provisoriskt tillbaka blomman där den suttit nån minut tidigare. Tur i oturen var väl att jag va hemma så jag hann rädda blomman, som nu sitter fint i en vas inne. Man måste se det positiva i saker och ting.

Gissa vilken balkong som är min?

Lite bilder på solrosen i olika vinklar

Lucktärtorna och vinrankan fick också vara med

Och så här ser den lilla halshuggna solrosen ut i närbild

PS. Det gäller att inte vara för vidskeplig. Jag har pysslat om mina blommor med kärlek varje dag sedan i juni. När jag gjort det har jag tänkt på en speciell person som jag så gärna ville visa balkongen och blommorna för. Även om hösten kommit så har blommorna kämpat så tappert för att behålla sommarkänslan. Allt för att det inte skulle vara för sent för denna speciella person att få se detta. Vägrar att tolka dagens halshuggning som något slut. Vägrar. För vad vore livet och vardagen utan hopp. Kram på er.

ingefärslax i paket

En härlig och överraskande god asiatiskinspirerad laxrätt som jag bjöd en kompis på för ett tag sen.

Ta 4 laxfilér och skär en skåra på längden i mitten av varje bit. Fördela 1 strimlad chili, 3 tunt skivade vitlökar och 3 cm ingefära, också tunt skivad, i de 4 skårorna.

Skär 1 gul och en grön paprika i strimlor. Smörj 4 stora bitar aliminiumfolie med citronolivolja och lägg ett lager papkrikastrimlor i mitten på varje foliebit. Lägg laxbitarna ovanpå.

Strö 5 finhackade salladslökar på laxbitarna. Vik upp kanterna på folien. Häll i 1 dl teriakisås på varje laxbit. Toppa med sesamfrön.

I ugnen 20 min på 200 grader. Servera med till exempel röd quinoa och sallad.