hitta rätt

Att hitta rätt är sannerligen inte lätt. Jag är visserligen ganska bra på att hitta rätt rent geografiskt. En snabb titt på en karta och sen hittar jag till vilken adress som helst i stan eller någon sten i skogen. Värre är det med att hitta kläder som sitter snyggt i min storlek eller att hitta den där mannen som jag kan dela livet med. Han verkar också ha svårt med personorientering för inte har han hittat mig. Ska jag sätta en sökare på mig kanske?

När man inte hittat någon på så här många år som jag kommer gärna omgivningen med fina små tips på hur man ska göra. För nåt fel måste det ju vara på någon som är ensam i 13 år, eller hur. Ett tips som min mamma gett mig är att jag måste ställa in kompassen. Jaha, ställa in och ställa in. Då måste man ju veta vad man vill ha.

En väninnas kompis kompis gjorde nog det. Hon tröttnade på att vara ensam, skrev en lista på hur hon ville att drömmannen skulle vara och vilka kvaliteter han skulle ha. Och vips, några veckor senare stod han där och nu är resten en vacker historia med familjelycka och barn. Nu tror jag inte att det kanske är så enkelt att man skriver en lista och så helt plötsligt dimper mannen ner i ens soffa, som anden i flaskan, utan att man gått utan för dörren. Det handlar kanske om att befinna sig på rätt plats också.

Jag har också en slags lista. Efter alla dessa år så har jag ändå kunnat konstatera vad jag vill ha, tror jag. En antilista har jag i alla fall; inga män som bara vill snylta, inga alkoholister (man får tycka om alkohol, men nån måtta får det vara) och inga missbrukare av droger, helst inga tjuvar och banditer heller. Och tror mig, alla möjliga ovanstående har passerat min väg. Min lista handlar om att bli attraherad både fysiskt och mentalt och att ha intressen för liknande saker som form, design och gilla det enkla och naturen. Sen får man gärna ha olika intressen också, det kan ju liksom bara bli ännu mer intressant då.

Nåväl, jag har min lista även om den inte finns nedskriven någonstans. Och så har jag ställt in kompassen. Tro mig mamma, jag gjorde det för många år sen. Ibland händer det att kompassen hittar fram. Det är bara det att en kompass kan man lura. Håll en magnet vid sidan av en kompass så ska du se. Du kan få kompassen att bli helt spattig och visa norr åt alla möjliga väderstreck. På nåt sett så tror jag att jag har råkat ut för såna, falska magneter alltså. De kan vara väldigt tilldragande och kul ett tag men oj så livsfarliga. Riktigt tråkigt den dagen man inser att det var en falsk magnet man råkat ut för.

Hur avgör man då snabbt om det är en falsk magnet. Tja, jag läste en bok häromdagen Dumpa honom - han vill faktiskt inte ha dig! Det är två av manusförfattarna till Sex and the city, en man och en kvinna, som skrivit den. Mannens tes är att en man som verkligen vill ha en kvinna gör allt för att få henne. Exempel på några kapitelrubriker:
- Han vill faktiskt inte ha dig om han inte bjuder ut dig
- Han vill faktiskt inte ha dig om han inte ringer upp dig
- Han vill faktiskt inte ha dig om han inte dejtar dig
- Han vill faktiskt inte ha dig om han inte vill ha sex med dig
- han vill faktiskt inte ha dig om han bara vill träffa dig när han är full
En ytters liten del av boken är kommentarer på ovanstående av kvinnan där hon å ena sidan tycker att han har helt fel, för så kan det ju inte vara. Å andra sidan ger hon med sig i slutet av alla kommentarer och håller med honom.

Jaha, jag gick igenom mina få relationer och insåg att faktiskt ingen hade velat ha mig om jag skulle tror på den här mannen. Dock saknade jag ett kapitel. Hur står det till med män som bara vill ha sex? Kan nog ändå räkna ut vad svaret hade blivit; han vill faktiskt inte ha dig!!!

Något som ändå motsäger ovanstående tes (som faktiskt gjorde mig heldeppig i en halv vecka) är det här med hur mycket män egentligen väljer själva. Det vet vi ju alla att med kvinnlig list kommer man långt. Mamma är ledstjärna här med; hur man får en man som bara gillar murriga färger att komma med idéen alldeles själv att köpa en rosa soffa. Precis en sån som mamma ville ha. Jag har också hur många exempel som helst på män som sagt klart och tydligt att de inte alls är intresserade av kvinnan som uppvaktar dem. Några år senare möter man dem med barnvagn på stan. Och vem är mamman om inte just den dåförtiden så förkastade kvinnan. Jo eller hur, de valde helt själva.

Och så har vi det här med medfödda instinkter. Alla dessa ämnen som frigörs i kroppen, förvrider huvudet på både man och kvinna så att de fullständigt tappar förståndet. Feronomer kallas de och drabbas man av dem så är det kört, då kan ingen handla logiskt. Handlar nog om artens överlevnad skulle jag tro. De kan nog ställa till det för vilken målmedveten kompass som helst. Både kvinnas och mans. Fast lycklig kanske man blir en liten stund i alla fall.

Summerat så är det alltså rätt knepigt att hitta rätt. Det enda man inte ska göra är att ge upp. Gör en lista, ställ in kompassen och var öppen för vad som kommer förbi. Kanske är det en falsk magnet och bara feronomer. Då kan man ha kul ett tag. Gör en snabb utvärdering efter ett tag, vill han inte ha dig, gå vidare. Kanske möter man en dag den där rätta magneten, själsfränden, och då är ju lyckan gjord. Vilken tur jag skulle ha om en man valde mig alldels själv ;-) Kul om jag fick vara med och välja också!

lite nya kort

Förra veckan var det avtackning av vår avdelningschef. Satte ihop ett kort med multifunktion. Dels ville vi ju skicka en hälsning till henne, så på ett uppslag finns allas namnteckningar. På ett annat uppslag finns ord om henne. Alla på avdelningen bidrog så det blev rätt många ord. På det tredje uppsaget är den specialskrivna sångtexten om henne som några kollegor totat ihop. Och sist men inte minst, på baksidan en ficka för ett presentkort på Designtorget.


Och så dekorerade jag asken så att den skulle matcha kortet. I asken finns ett jättefint halsband.
Inte nog med att chefen slutade. Vår avdelning har delats och en av mina kolegor på min enhet har flyttat över till den nya avdelningen. Henne tackade vi av dagen efter chefen och det bidde ett litet kort till henne av det restpapper jag hade kvar. Hade nämligen lyxen att göra alla kort på arbetstid eftersom det faktiskt var saker till kollegor. Men följden blev att det inte fanns så mycket papper kvar till detta från början icke planerade kort.

längtan

en sidenmatt tystnad omsluter dalen

nyss sjöng fåglar

vattnet svalkade ljuvt

vinden smekte det gröna

och över allt brände solen lyckligt

i ljus och mörker fanns dalen där

öppen att ge sin härlighet

men dagen är slut

den sköna natten ej önskad

så faller bommen

vägen är spärrad

ej kommer någon åter

en sidenmatt tystnad omsluter dalen

Paradiset

Underbara landet, bästa stället att fira nationaldagen!

Söt nalle till söt flicka

I söndags hade jag den stora äran att få vara med på lilla M:s dop. Hon är en riktig liten sötnos men med stark vilja. Hon fick en väldigt kramgo nalle.