Att hitta rätt är sannerligen inte lätt. Jag är visserligen ganska bra på att hitta rätt rent geografiskt. En snabb titt på en karta och sen hittar jag till vilken adress som helst i stan eller någon sten i skogen. Värre är det med att hitta kläder som sitter snyggt i min storlek eller att hitta den där mannen som jag kan dela livet med. Han verkar också ha svårt med personorientering för inte har han hittat mig. Ska jag sätta en sökare på mig kanske?
När man inte hittat någon på så här många år som jag kommer gärna omgivningen med fina små tips på hur man ska göra. För nåt fel måste det ju vara på någon som är ensam i 13 år, eller hur. Ett tips som min mamma gett mig är att jag måste ställa in kompassen. Jaha, ställa in och ställa in. Då måste man ju veta vad man vill ha.
En väninnas kompis kompis gjorde nog det. Hon tröttnade på att vara ensam, skrev en lista på hur hon ville att drömmannen skulle vara och vilka kvaliteter han skulle ha. Och vips, några veckor senare stod han där och nu är resten en vacker historia med familjelycka och barn. Nu tror jag inte att det kanske är så enkelt att man skriver en lista och så helt plötsligt dimper mannen ner i ens soffa, som anden i flaskan, utan att man gått utan för dörren. Det handlar kanske om att befinna sig på rätt plats också.
Jag har också en slags lista. Efter alla dessa år så har jag ändå kunnat konstatera vad jag vill ha, tror jag. En antilista har jag i alla fall; inga män som bara vill snylta, inga alkoholister (man får tycka om alkohol, men nån måtta får det vara) och inga missbrukare av droger, helst inga tjuvar och banditer heller. Och tror mig, alla möjliga ovanstående har passerat min väg. Min lista handlar om att bli attraherad både fysiskt och mentalt och att ha intressen för liknande saker som form, design och gilla det enkla och naturen. Sen får man gärna ha olika intressen också, det kan ju liksom bara bli ännu mer intressant då.
Nåväl, jag har min lista även om den inte finns nedskriven någonstans. Och så har jag ställt in kompassen. Tro mig mamma, jag gjorde det för många år sen. Ibland händer det att kompassen hittar fram. Det är bara det att en kompass kan man lura. Håll en magnet vid sidan av en kompass så ska du se. Du kan få kompassen att bli helt spattig och visa norr åt alla möjliga väderstreck. På nåt sett så tror jag att jag har råkat ut för såna, falska magneter alltså. De kan vara väldigt tilldragande och kul ett tag men oj så livsfarliga. Riktigt tråkigt den dagen man inser att det var en falsk magnet man råkat ut för.
Hur avgör man då snabbt om det är en falsk magnet. Tja, jag läste en bok häromdagen Dumpa honom - han vill faktiskt inte ha dig! Det är två av manusförfattarna till Sex and the city, en man och en kvinna, som skrivit den. Mannens tes är att en man som verkligen vill ha en kvinna gör allt för att få henne. Exempel på några kapitelrubriker:
- Han vill faktiskt inte ha dig om han inte bjuder ut dig
- Han vill faktiskt inte ha dig om han inte ringer upp dig
- Han vill faktiskt inte ha dig om han inte dejtar dig
- Han vill faktiskt inte ha dig om han inte vill ha sex med dig
- han vill faktiskt inte ha dig om han bara vill träffa dig när han är full
En ytters liten del av boken är kommentarer på ovanstående av kvinnan där hon å ena sidan tycker att han har helt fel, för så kan det ju inte vara. Å andra sidan ger hon med sig i slutet av alla kommentarer och håller med honom.
Jaha, jag gick igenom mina få relationer och insåg att faktiskt ingen hade velat ha mig om jag skulle tror på den här mannen. Dock saknade jag ett kapitel. Hur står det till med män som bara vill ha sex? Kan nog ändå räkna ut vad svaret hade blivit; han vill faktiskt inte ha dig!!!
Något som ändå motsäger ovanstående tes (som faktiskt gjorde mig heldeppig i en halv vecka) är det här med hur mycket män egentligen väljer själva. Det vet vi ju alla att med kvinnlig list kommer man långt. Mamma är ledstjärna här med; hur man får en man som bara gillar murriga färger att komma med idéen alldeles själv att köpa en rosa soffa. Precis en sån som mamma ville ha. Jag har också hur många exempel som helst på män som sagt klart och tydligt att de inte alls är intresserade av kvinnan som uppvaktar dem. Några år senare möter man dem med barnvagn på stan. Och vem är mamman om inte just den dåförtiden så förkastade kvinnan. Jo eller hur, de valde helt själva.
Och så har vi det här med medfödda instinkter. Alla dessa ämnen som frigörs i kroppen, förvrider huvudet på både man och kvinna så att de fullständigt tappar förståndet. Feronomer kallas de och drabbas man av dem så är det kört, då kan ingen handla logiskt. Handlar nog om artens överlevnad skulle jag tro. De kan nog ställa till det för vilken målmedveten kompass som helst. Både kvinnas och mans. Fast lycklig kanske man blir en liten stund i alla fall.
Summerat så är det alltså rätt knepigt att hitta rätt. Det enda man inte ska göra är att ge upp. Gör en lista, ställ in kompassen och var öppen för vad som kommer förbi. Kanske är det en falsk magnet och bara feronomer. Då kan man ha kul ett tag. Gör en snabb utvärdering efter ett tag, vill han inte ha dig, gå vidare. Kanske möter man en dag den där rätta magneten, själsfränden, och då är ju lyckan gjord. Vilken tur jag skulle ha om en man valde mig alldels själv ;-) Kul om jag fick vara med och välja också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Näe nu tror jag fröken har suttit hemma o filosoferat hela eftermiddagen - right?
Har kommentaren ovan en lätt nedsättande ton? Hoppas inte.
Jag hamnade på din blogg helt av en slump och kände att jag ville skriva något om det här med att hitta någon att dela sitt liv med.
Jag tror så här, för att hitta "den rätte" (för jag tror att det finns supermånga "den rätte") så måste man nog lägga ner en del arbete på sig själv. Till att börja med hur man själv vill leva sitt liv, vad man kan kompromissa med och inte och vad man har för planer man vill genomföra. Sedan måste man (här kommer det svåra) kunna se och bedöma egenskaper och beteende hos de man dejtar; har den här mannen alkoholproblem, är han genuint trevlig och omhändertagande mot sin omgivning mm (om det nu är kriterier man tycker är viktigt).
Jag var dötröttt på att vara singel och ville verkligen LEVA med någon så jag bestämde mig. Slutade sexa med killar på första dejten/träff på krogen (tyckte förut att det var bullshit att man inte skulle kunna bli tillsammans för att man sexade loss med en gång, men även om jag inte är en förespråkare av att "hålla på sig" så ligger det något i det...)
Jag ville heller inte satsa på någon som uttryckte att jag var sexig, het mm utan en som tyckte jag var trevlig, kul och bra. Nu var jag trött på alla loosers och mig själv som bara "jamen han ÄR intresserad, han bara behöver sin frihet, att han beteer sig så här har jag INGA problem med, det går så bra... Trots att jag anpassade mig som bara den och inte alls fick vad jag ville/behövde. Det var dags att jag började ta hand om mig själv.
När jag bestämt mig för detta stod jag på ett uteställe en kväll med min bästa vän, och fram kommer en man som säger att jag är det sötaste han någonsin sett (ord som söt har tidigare inte sagts till mig, jag brukade få höra tuff, sexig och sånt) och undrade om vi inte kunde träffas. Sagt och gjort, vi dejtade och det hela utvecklades till ett förhållande. Han var lugn, trevlig, artig och inte så "på" vilket var en typ jag inte gett många chanser tidigare. Nu är det över 5 år senare och jag tror jag verkligen valde rätt. Att man sedan måste jobba på sitt förhållande och att det inte är så lätt alla gånger är ju en helt annan historia...
Nu tänker du säkert att vaddå, hon har ju en snubbe, vad vet hon. Tja, det jag egentligen vill förmedla är att jag vet HUR ensam man kan känna sig och att man är så j-a ledsen att ALDRIG bli vald och allt det där.
Ditt inlägg om ensamhet där du skriver att hopp är att det kanske kommer någon som kan älska dig, jag tänker att du måste tycka om dig själv (SJÄLVKLART kommer det någon som kan älska dig) och tänka också att DU kan och vill älska någon annan. Det är ju inte som att du sitter passiv och väntar att någon går förbi, klappar dig på huvudet och säger att "jag kan nog älska dig, du får duga".
Långt och konstigt inlägg ser jag nu, men jag hoppas att jag fick frma någon slags andemening. Du verkar vara en sådan toppentjej, jag skulle lätt kunna bli kompis med dig!
Nu dags för morgonkaffe!
Tack för fina och tänkvärda ord Lina.
det är ett intressant resonemang du för, jag hinner tyvärr inte diskutera det fullt ut utan väljer ut en liten sak bara.
Det här om den kvinnliga listen, det är ju naturligtvis så att (alla) män inte är dumma i huvudet utan vi brukar i de flesta fall förstå när vi blir utsatta av den helhärliga kvinnliga listen, och väljer då aktivt att låtas oss luras av kvinnan vi ju då älskar. Det är alltså ett val.
Den kvinnliga listen är underbar, den är mystisk och framhäver eran divinitet och ja, allenarådning och förmåga att få oss att ingå i eran mentalitet och följa era önskningar och val. I sak så får den oss att aktivt välja att behaga er, utefter hur ni önskar att bli behagade.
Rent personligen tycker jag att ni bör använda er av den kvinnliga listen så ofta ni bara önskar, när ni så gör så väljer vi frivilligt att gå in i en symbios med er och på ett innerligt vis försöka tillfredsställa era önskningar.
oavsett vad det nu än må vara.
Så, var inte rädd för att ta initiativ och nyttja den kvinnliga listen i dina försök att finna en frände til dig. Om han är mottaglig och finner attraktionen så väljer han ändå själv (hur mycket man nu då 'väljer' när man är passionerad och åtråfylld, det är ju en annan fråga dock:)
Skicka en kommentar