Förvirrad och stressad

eller tvärtom.

Jobb i hundraåtti knyck den senaste tiden har tyvärr inte lämnat så mycket utrymme för kreativa eller kloka ord. Därav mitt något sporadiska skrivande.

Vet inte riktigt orsaken, men ibland blir det bara för mycket av allt. Och rasar en sak rasar resten.

Jag rasar. Kanske inte så mycket i vikt just nu utan mera i sinnet. Blir lätt irriterad på minsta småsak. Fast det är klart, det är inte bara småsaker som hänt omkring mig den senaste tiden.

Kanske är det rent av så att folk blir allmänt småtokiga när ljuset sätter fart på växtligheten och alla hormoner. Kanske ska vinters lagrade misstyckande ut som en kroppslig och själslig vårstädning. Eller hellre kanske ett vårskrik som Ronja skulle uttrycka det.

Å vad jag vill ut och skrika för fulla lungorna. Andas in vårens dofter och frusta ut vinterns sorger.

5 minuter senare
Gick ut på balkongen och vädrade lungorna med några väl tilltagna in- och utandningar. Vågade inte riktigt köra hög volym för vad skulle då grannarna tro. En helgalen och vilt fäktande rödhårig kvinna står och skriker på balkongen så man får hålla för barnens öron. Nä, det går ju inte för sig.

Nu ska virrpannan sätta sig till ro i soffan med alla sina hemligheter och bara njuta av vårsolen genom de skitiga fönstren.