nya tag

Står mitt bland åtta svarta sopsäckar. Säckar fyllda med minnen och skit.

I fredags skulle jag äntligen stortvätta. Det har varit ont om tider i tvättstugan den senaste tiden. Har därför bara använt spontantvättmaskinen och tvättat det allra nödvändigaste. Året började ju inte riktigt som jag tänkt mig. Ryggskott, influensa och en rejäl bondförkylning satte liksom stopp för det mesta. Som att hålla ordning hemma, börja träna och att vara social.

Nu har jag, peppar peppar, varit frisk i en vecka och krafterna börjar så smått komma tillbaka liksom viljan att göra något.

Nåväl, skulle alltså tvätta i fredags och hade äntligen en bokad tid. Det blev fem maksiner. Men sen när jag skulle lägga in sakerna i garderoben så va det redan fullt där. Fattar ingenting. Måste haft en tillfällig aktuell garderob utanför garderoben så att säga. Konstigt är också att jag aldrig tycker jag har något att ta på mig när jag ska till jobbet. Kanske bra om man öppnar garderobsdrren, eller som i mitt fall drar undan gardinerna till garderoben och tittar efter vad som finns där. Men jag har verkligen varit en slarvmaja. I garderoben finns inte bara kläder, där ligger fotolådor, kassar med loppisfynd, täcken, kuddar och en himlans massa väskor. Plus kläder som jag inte längre kan eller vill ha. Så jag började röja i sovrumsgarderoben. Insåg dock snabbt att om jag flyttar ut fotolådor och loppisfynd så måste jag ju förvara dem någon annanstans. Så då började jag röja i hallgarderoberna.

Hjälp vad mycket minnen. Lackbyxor från 94, små toppar från mina partyår i mitten på 90-talet. Överhuvudtaget var garderoben som en tidsmaskin från partydagar och en otroligt mycket smalare jag. Jag fattar inte ens hur smal jag var. Vissa kläder är storlek 36?! Man kan ju undra hur man tillåter ett så fullständigt förfall å låter kroppen växa 6 storlekar??!!

Jo jag vet, jobba, jobba jobba och glöm bort att tänka på dig själv som någon du behöver bry dig om. Nu är det snart två år sedan min kollaps och äntligen börjar jag få ihop saker och ting.

Man måste älska sig själv innan man kan vara värd något för någon annan eller sig själv. Klyscha, ja visst men faktiskt sant.

Så nu rensar jag ut och gör rent hus. sparar vissa nostalgiska saker som mina pyttesmå rutiga kortbyxor (inte större än mina trosor numera) som jag hade utanpå svarta strumbyxor, kängor och skinnpaj till. Inte konstigt att folk tittade förr Haha.

Annat slänger jag. Snart har jag fyllt åtta sopsäckar och det är bara början. Ska rensa lite mojo också. Har ju några statyer hemma som jag fick med mig i skilsmässan. Har nog tyckt att de varit "jag". Har levt med dem i 22 år snart. Men nu inser jag att de stör och hela tiden gör sig påminda om något som varit.

Tänkte att jag måste ringa min ex så han kan komma och hämta dem. Hur dum får man vara? Det är så typiskt mig att jag ska tänka på honom att han ska få tillbaka dem om jag inte ska ha kvar dem. Min underbara mamma fick mig dock på rätt spår; jag ska sälja dem. Får kanske inte många kronor, men kanske så mycket att det räcker till nåt glas vin åt mig!! Så nu ska jag höra av mig till Bukowskis och kolla om de kan ta sig an försäljningen om det är nåt att ha typ.

Känns som jag är p rätt väg fast jag var en tråkmåns i helgen och inte hängde på en spontanutgång i fredags och avbokade fest i lördags. Men jag behövde den här helgen hemma för att få ihop mig själv.

Imorgon börjar jag träna äntligen. Längtar. Har köpt en bok av Blossom om att komma i topptrim på tolv veckor. Inte för att huvudmålet är lägre vikt utan att få ordning på min hjärna igen. Vikten får bli en bonus. Nä, mera för att hon lagt upp ett bra schema. Det är så lätt att ta på sig för mycket när man börjar. Boken lägger upp en bra plan som handlar om ca 3 timmar träning i veckan. Första veckan är det 6 pass á 30 minuter. Ska göra en speciell hylla i garderoben bara för träningskläder så att logistiken funkar när jag ska vara på gymet så många dagar på en vecka.

Tjingeling och trevlig söndag