Ingen direkt kick på träningen idag men ändå väldigt skönt att få ur sig trista känslor. Min underbara kommunikationsdirektris slutar och vi hade avtackning idag. Vi sjöng en specialskriven text till jazzgossen (min talangfulla kollega Lolo hade skrivit text). Det var tal, snittar och bubbel (dock alkoholfritt). Å så sa man hej då och kram och allt var ok. Men när jag ut ur byggnaden så snörpte det liksom till i magen av separattionsångest och så var det en rätt dyster färd till gymet.
Tror kanske att jag klantade till mig lite igen. Hade kört färdigt mina 30 minuter och gick för att hämta papper att torka av maskinen med. Precis där pappret är finns en pelare och mot den stod en man lutad och gjorde strechövningar. Jag hörde att han pratade men uppfattade inte vad eller med vem eftersom jag hade Janis joplin på högsta volym i lurarna. Står där och drar i pappret och märker att han pratar ännu högre, och så var det nog så att han först hade tilltalat mig men sen kommenterade till sin kompis nåt med att brudar nu för tiden inte är.. sen hörde jag inte mer. Låtsades att jag inte hörde alls... Det är konstigt men jag är tydligen en vandrande snurrpella varje gång jag går in på gymet.
Här kommer i allafall bilder på en brud, dvs direktrisen som tränat mycket i sina dar och lever på nutrilett, därav en helt annan figur än min...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar