Små, svarta moln

Uppvakandet i lördags blev inte alls som jag tänkt mig. När jag la mig på kvällen före såg jag fram mot trevliga aktviteter på lördagen. Fixa fint hemma, ut och leka i snön med min kompis tvååriga son och sen gå på mina kompisar F&L's konsert på nyöppnade Berlin på kvällen.

Men när jag vaknade så vaknade jag knappt. Alltså hela kroppen låg helt lealös i sängen och ville absolut inte gå upp. Huvudet hade någon slags tung blöt matta över sig, ögonen öppnade sig inte alls och ett rivjärn hade tagit sig ner i halsen. Det var som om det låg små, svarta moln och guppade över min säng och gjorde mig sjukt dålig, både kroppsligt och humörmässigt.

När jag väl lyckades ta mig ur sängen och gick in i köket märkte jag att några knytt stökat till allt rejält. Mat stod framme och de hade smustat ner all ren disk. I vardagsrummet hade de haft kul med alla tidningar som låg i pappkassen för återvinning. Det var tidningar på golvet, i soffan och på bordet.

Jag klädde på mig för att gå ut i snövädret en sväng. Handla lite mat och få frisk luft. Det brukar hjälpa. Men näe, de små, svarta molnen följde tydligen med för att förpesta dagen ytterligare. Jag halkade på gatan där isen var täckt med nyfallen snö. Hamnade på rumpan med ett brak. Ajj! I centrum måste alla andra också haft en dålig dag och jag var tydligen osynlig för folk gick bara rakt in i mig hela tiden. En knuff gjorde att jag tappade matkorgen inne på Ica så att äggen jag plockat på mig gick sönder.

Kände att det snart var bristninggräns, men jag lyckades alla fall ta mig nästan helskinnad hem. Hade ställt in lek i snön för att jag skulle orka kvällsaktiviteten men det var bara att inse faktum. De små, svarta molnen hade sin dag och det var inget jag kunde göra. Bara stanna hemma.

Kröp ner i soffan och kollade melodifestivalen. (Vad jag har att säga om den får du höra i en helt annan krönika senare.) Kollade nån deckare och en deckare till. Jag fick vara själv i min soffa men i de andra två (jo jag har tre soffor fast det bara är jag som bor här!) låg de små, svarta molnen och lurpassade om jag skulle må för bra. Tänkte krypa till säng när ett musikprogram på ettan hann börja innan jag slog av teven. Led Zeppelins underbara kompositioner fyllde vardagsrummet och vips, molnen förvann ut genom balkongdörren. Rivjärnet i halsen var visserligen kvar men nu vet jag hur man skrämmer bort små, svarta moln!