gryning

lullar hem vid tresåret. Sista stopp dessförinnan var Clarion vilket betyder en otroligt kort promenad hem på typ fyra minuter. Men, en fullkomlig serenad av fågelkvitter fick mig att stanna upp och bara njuta. Det är i sådana stunder jag inser att livet är så vackert. Längs en landsväg kantad av syrener och koltrastens sång. Struntsamma att det är en asfaltsväg mitt i stan. Den enda som hörs just nu är kvitter och vågor och andas jag in känner jag den ljuva doften av syren. En doft som alltid är förknippad med spänning, förväntan och hopp. Jag fyller ju alltid ett år till just i tid som denna. I år gick kanske tiden lite för fort, men ack så ljuvligt det är ändå. Om bara den ljuva famnen var här också så vore allt fullkomligt.

små ord av stor betydelse

Ensamhet

Kan man ta patent på ensamhet? Eller tävla och vinna pris som den mest ensamma människan i hela världen? Nä, det vore ju helt galet. Fritt fabulerat kan jag tänka mig en otrolig mängd situationer man känner sig ensam i:

- en bar fylld av massor med människor som har kul och ändå vill ingen prata med dig

- i relation fast man har någon att komma hem till

- på jobbet när man inte riktigt hittar rätt social grupp

- när ingen förstår vad man säger fast man talar samma språk

- som ensamstående med fantastiska barn

- när ena delen av sängen står permanent tom

- en fredagkväll när alla par ska va hemma och mysa

- på tunnelbanan när man inte får plats och alla knuffas

- när man glömt bort att lycka bara är små korta ögonblick

- när man öppnar dörren till sitt tomma hem

- när man inte vet vad man ska göra på semester

- att alltid laga mat till en person - sig själv.

Ibland kan det ju vara otroligt skönt att vara ensam men det är nog mest när man befinner sig i helt motsatt situation och skulle behöva några ögonblick att få tänka på sig själv. Det spelar nog ingen roll om man varit ensam i en månad eller i tio år, man känner antagligen lika dant. Skillnaden är kanske bara att den som varit ensam länge inte förväntas ha lika stark ångest och säkert har liksom vant sig vid situationen. Tro mig, så är det inte.

Om någon hade sagt till mig 1994 att de närmaste 13 åren kommer du:

- vakna själv alla vardagar

- göra middag endast till dig själv

- inte ha någon att säga godnatt och godmorgon till

- sitta ensam och kolla på tv alla söndagskvällar

- inte få några barn

- inte ha någon partner att säga jag älskar dig till

- inte få de små orden jag älskar dig av någon vuxen människa en endaste gång

- vakna alla födelsedagar helt själv i lägenheten

- inte veta när du ska ta semester för du ska inte tillbringa den med någon

- inte ha en varm famn att krypa upp i när omvärlden är hård

- inte ha något förhållande.

Tja, hade någon sagt detta till mig 1994 så vet det f*sen om jag hade kännt så stor lust att fortsätta. Jag hade nog skilt mig i alla fall men hade det kännt förhoppningfullt att leva? Nix.

Hopp

Men hopp är det som är bränslet att orka ta sig upp varje morgon. Hoppet att det finns något nytt runt hörnet. Att det kanske kommer någon som kan älska lilla mig. Någon som jag kan slösa all kärlek på. Hoppet om egna barn är också en drivkraft. Näring får jag från alla underbara barn som jag fått följa under uppväxten. Några är vuxna och gifta nu. Några är tonåringar på väg ut i vuxenvärlden. Några mitt i språkets underbara resa där de lär sig nya ord varje dag. Och några har precis kommit till vår stora vida värld. De berikar dagarna för de är så oförstörda. Som en liten kille på tre år sa igår: D, är du min bästa kompis kanske?! Och så lever man vidare på små härliga ögonblick och hoppet om att kanske få bli lycklig mamma en dag. Men för just den delen är tiden knapp.

Hoppet kan också göra en berusad. Jag hade nog ett slag antihopp inför onsdagen när jag skulle göra min stora utmaning. Kanske trodde jag att jag skulle kunna göra ett avslut. Att jag skulle bli förnedrad och känna mig utanför. Men oj, så blev det inte. Istället blev liksom allt så fantastiskt. Och sen gick jag därifrån med lätta fötter som på små moln och hoppet har präglat hela helgen. Nästan bedövat och handlingsförlamat mig. Sakta, sakta så börjar jag dock inse att det antagligen inte är något annat än just ett hopp. Men det är skönt att befinna sig där för en gångs skull. Att få gå på små rosa moln och hoppa till varje gång mobilen piper för det kan ju vara livet som hör av sig. Vardagen gör sig nog påmind snart där ensamheten är ordet som blir större än hoppet men tills dess drömmer jag mig bort bland dessa bilder. Skickar med dem till alla andra som också kan känna sig ensamma och påminner er att inte glömma det lilla och vackra som får oss att hoppas.

Duvnäsboken

Måste ju bara bara visa vad min fantastiska mamma har presterat. För ganska exakt en månad sen hade hon release av sin bok om Saltsjö-Duvnäs i Nacka. Hon har arbetat med den i två år. Gjort research och över 250 illustrationer i akvarell, bluerts och tusch. I år firar samhället 100 år som villastad och boken är både en historisk och samtida dokumentation. Här följer lite bilder som smakprov.

Schlagermedicin

Även om slutresultatet för Sveriges del kanske inte blev som medierna förväntat så var det ändå drygt tre härliga timmar med glamor och fest.

Befann mig i någon slags koma under 48 timmar dessförinnan. Ibland är det kanske bästa sättet att hantera omvärlden och mig själv när händelser runt omkring slår undan benen på en. Har lite svårt att snabbt svänga humör och viljekrafter ibland när stora saker händer som påverkar en både proffessionellt och privat. Det är då längtan efter en varm famn att krypa upp i gör sig påmind, och eftersom den inte finns så blir det så tomt. Ensamheten blir liksom ännu större när det inte finns stöd någonstans och man kanske dessutom förväntas uppfylla andras behov. Men, jag landar alltid på fötterna och vaknar upp med ett glatt humör och blommor i sinnet.

Så efter komastadiet piffade jag till mig och knatade iväg till baren där årets schlagergäng skulle samlas för att ha en helkväll. Några av tjejerna hade som tradition att skåla vid varje tonartshöjning. Självklart tyckte vi alla att det var en mycket bra idé. Fick genast min logistikhjärna att vakna. Hittade ett kvitto i min väska som fick bli underlag för tabellkryssande. Vi förde protokoll på vilka låtar som hade tonarthöjning (10 st), vilka som hade dansare med på scen (11 st) och hur många som hade musiker eller kör med sig (14 st). Sista låter prickade in alla tre kategorier. Det blev ett himlans skålande och skrålande, dansande i försök att efterlikna en del korreografier. Inför nästa år ska vi göra en lista med fler saker att pricka in, som till exempel kläder, nakenchocker och sånt. Kanske göra en skala på snyggaste artist. Det blir liksom lite roligare tävling än att se före detta öst heja på sina grannar. Tja, vi ska väl inte säga nåt för den delen, norden röstade rätt bra på sig själva också.

Men Maria som vann hade i alla fall en bra kommentar och det är att man ska lyssna på musiken och att det ska avgöra, inte vilka kläder man har på sig eller vilken show man gör. Kan det ha varit en pik kanske till ett av hennes grannländer.

I vilket fall som helst så är musik och fest, glitter och glamor och lite skumpa på det, en bra medicin när humöret behöver komma på topp.

Listan som vi knåpade ihop under kvällen

grafiska mönster som illustrationer

Har inte blivit så mycket papperspysslande hemma den senaste tiden men däremot mycket formgivningsarbete på jobbet. Här är tre exempel på hur man tjänar in både pengar och tid genom att göra illustrationerna själv. Är rätt nöjd med dem faktiskt och det är kul att få vara kreativ med form igen och inte bara med att skriva strategiska kommunikationsplaner. Omväxling förnöjer.

Vad ska jag bli när jag blir stor

har jag alltid undrat. Blev inspirerad av Tildetext som gjort en test i ämnet "vilket yrke passar dig?". Gjorde testet och tänkte att jag kanske skulle bli överraskad och få veta att jag egentligen borde vara rörmokare, lindansare eller politiker. Men nej, svaret var inte direkt någon nyhet. Tråkigt på ett sätt, tryggt och bra på ett annat. Skönt att veta att man gör rätt saker liksom.

Yrkestestresultat:
Grafisk industri / Media/Mode design / Musik/Trä, målning, hantverk
Kännetecknande för dig är att du är kreativ, fantasifull och målinriktad. Du har troligtvis en konstnärlig ådra som du gärna får utlopp för i olika sammanhang. Som barn var du klassens lilla konstnär och din fröken minns förmodligen fortfarande dina avancerade teckningar/skulpturer/dikter. Du gillar att lära dig nya saker och hitta lösningar på olika sorters problem. Där andra människor ser hinder ser du möjligheter. Grafisk design eller modedesign, musikmakare eller ett konstnärligt inriktat yrke inom hantverkssektorn bör vara yrkesområden som passar dig, eftersom du där kan kombinera ditt kreativa anlag med problemlösning.

Japp, då vet man det också.

hm, utmanad

Japp, har blivit utmanad igen av Pemba. Men, just nu så är det så mycket som försegår i mitt inre som jag inte riktigt vet om jag tycker det är lämpligt att släppa loss på den här bloggen. När jag börjar skriva har jag en tendens att vomera. Ja inte bokstavligt alltså, utan verbalt. Det skulle antagligen bli en självömkande smet om ensamhet, utanförskap, barnlängtan, nacksmärtor och ensamhet igen. 13 år som singel sätter liksom sina spår...

Så för att bespara både mig själv och er andra (om det nu är någon som läser bloggen) så har jag en mycket roligare lösning på utmaningen.

Mitt vimsiga, lössläppta och galna glamorhippi alterego GINGER. Så här har alltså hon svarat på utmaningen:

Tre saker Ginger inte förstår:
- Ohippa kläder
- Jobba - varför då, pengar fins väl ändå på banken
- Varfr det finns de som envisas med att dricka vatten när det finns champagne

Tre saker som finns på Gingers bord
- Läppstift
- iPod
- ett glas champagne

Tre saker Ginger gör just nu
- dricker skumpa
- funderar på vilka kläder hon ska ha imorgon
- letar på nätet efter ett party, det är ju måndag!

Tre saker Ginger vill göra innan hon dör
- Sitta i solen på en uteservering i New York och dricka champagne
- Gå på röda attan på Cannes filmfestival
- Shoppa loss i Paris

Tre saker Ginger kan
- shoppa
- flirta
- pladdra

Tre saker Ginger inte kan (läs inte vill)
- jobba
- rensa avlopp
- deklarera

Tre favoriträtter
- champagne
- champagne
- champagne

Tre saker Ginger vill att du ska lyssna på
- Janis Joplin
- Helena Josefsson
- Allt möjligt fransk och romantiskt

Ginger kastar inga handskar på någon för hon vill behålla dem själv...

En till kappa fixad

Har fixat till ännu av mina avdankade kappor. Den här köpte jag förra våren och då lade jag upp ärmar samt tog bort de stora pösfickarna framtill. Sen har knapparna liksom fallit bort av sig själva och tur va kanske det eftersom de inte är min stil. Så här såg alltså kappan ut före make over. Och sen blev den så här!
Tog bort axelklaffar samt lockfickor som fortfarande var kvar. Sydde sen dit de coola vita knapparna med svarta kvadrater i. Och till sist bytte jag tråkskärpet mot ett vitt i pläder. Väldans nöjd med resultatet. Fast jag kan inte dra åt skärpet lika mycket som på bilden ännu.

Absurt, helgalet och underhållande

Just det, höll nästan på att glömma. Var på premiär i fredags och såg En bränd ängel. Min kompis Cecilia spelar mamman i pjäsen som förövrigt är skriven av en annan bekant.

En dryg timmes spänning, absurheter och överraskningar bjöds det på. Inte tråkig en sekund och fantastiska skådespelarprestationer. Kan verkligen rekomendera men ni får skynda er, det är inte så många spelningar kvar. Att den också är på Tantofrden gör ju inte saken sämre. Bland röda stugor och syrener i fantastiska Tanto kan man även ta sig en matbit eller bara dryck också. Så det kan verkligen bli en helkväll.

Speltider:

Måndag 7 maj kl 20

Tisdag 8 maj kl 20

Söndag 13 maj kl 16 och 20

Måndag 14 maj kl 20
Tisdag 15 maj kl 20
Söndag 20 maj kl 16 och 20

Måndag 21maj kl 20

Tisdag 22 maj kl 20

Bokning tantogården 720 12 30 eller hör av er till mig så meddelar jag Cecilia.

Knapp knäppt

Det blir så knäppt när alla knappar faller av från köpta kläder. ekller rättare sagt, det blir ju oknäppt. Har tre stycken vårkappor som snart inte har några knappar kvar. Igår gjorde jag slag i saken. Skulle köpa knappar till en av de svarta kapporna. Behövde sex knappar. Men oj så många snygga knappar det fanns i affären. Det slutade med att jag köpte över tretio knappar. Fast inte av samma sort, det hade ju varit knäppt. Sen bar det av hem och pyssla.


Tröjan köpte jag för några måndaer sen. Det syns inte så bra på bilden med den har typ en omlottskärning upptill. Det är bara det att jag har krymt och tröjan har töjt på sig. Om den sitter som den ska så ska den tajta delen börja under bysten. Nu börjar den istället vid midjan så det ser ut som man har världens hängbyst. Inte snyggt. Tog en av knapparna och satte i urringningen så att den inte glipar för mycket. Sen sydde jag hällor i midjan och drog ett sidenband genom. På det sättet kan jag dra åt under bysten och får bort det hemska hänget.
Här är då en av de kappor som behöver förnyas. Den hade bara två knappar kvar. Det har inte gjort så mycket för jag har varit för stor för att den skulle kunna knäppas men nu har jag äntligen rätt storlek så då är det ju synd att inte utnyttja själva knäppfunktionen när vårvindarna blir friska och isiga.

Sydde fast de nya snygga vita knapparna. Kände att jag ville förnya kappan ännu mer så jag sydde vita stygn på kragen och ärmarna. Vips har jag en ny vårkappa att ha på mig till alla mina svart-vita kläder. Kände mig nästan lite chique när jag hade på mig den idag.

Snabb presentask

Blev lite ont om tid för presentinslagning idag. Borde kunnat vara lite mer ute i god tid, typ igår men då var jag mer kreativ på syfronten. Nåväl, hittade den här presentpåsen för vin i mitt pappersförråd. Eftersom det var en CD min bror skulle få så behövde den inte vara så lång så jag kunde utnyttja blommönstret och klippa ut efter det. Lite silkespapper i påsen och vips, en personlig presentinslagning på fem minuter.

Underbar söndagsmorgon

Kan livet bli bättre?! Vaknade vid åtta och kände ett sånt sug efter träning. Har varit lite si och så med det den senaste tiden. Tror att fettnätningen igår gav mig ny inspiration. Hade inte direkt gått ner några fler kilo men oj så mycket min fettprocent hade ändrats till det positiva. Väldigt mnga procentenheter lägre fettprocent än tidigare och mycket mer muskler. Det är verkligen en sporre att göra fettmätning. En vanlig vägning på vågen kan ju lätt få en att tro att det inte händer något eftersom man då inte ser just omfördelningen gällande fett och muskler.

Börjar också kännas på kläderna att det händer saker. Måste nog välja en storlek mindre nu när jag köper nya kläder. Igår fick jag sy om en tröja jag köpte för inte så länge sen för den satt som en hängig trasa på mig nu. Resultat får ni se senare idag.

Anyway, träningen var hur kul som helst. På löpbandet brukar jag köra hastigheten 5,4. Det har verkligen varit nog för mig. Även om man bara ska tävla med sig själv och inte andra så kan jag inte hjälpa att jag fick lite tävlingsinstinkt när jag fick veta att två av mina vänner som tränar kör på hastigheter mellan 6 och 7. Och det konstiga idag var att fast jag inte tränat regelbundet den senaste tiden så kändes 5,4 som om jag gick i slowmotion. Så jag fick snabbt öka på till 6 för att 20 miniter senare vara uppe på 7. Kändes riktigt bra. Ibland kan alltså vila ge en bättre form.

Körde på i gymet också med mitt nya program. Blev lite svårt att koncerntrera sig för där var det en snygg man i min egen ålder (det ni som bara tror att jag faller för ynglingar). Mannen ifråga smygflirtade hela tiden så det blev en extra krydda för dagen. Kanske bättre att flirta på gymet än på krogen. Om det nu skulle vara så att någon faller för mig där så är det ju helt otroligt. Rödflammig med svetten rinnandes och inget som döljer bilringar och andra skavanker.

Nu ska jag fixa iording mig för att gå på kalas. Min bror fyller år och som vanligt är det underbart väder. Vilken söndag!