lullar hem vid tresåret. Sista stopp dessförinnan var Clarion vilket betyder en otroligt kort promenad hem på typ fyra minuter. Men, en fullkomlig serenad av fågelkvitter fick mig att stanna upp och bara njuta. Det är i sådana stunder jag inser att livet är så vackert. Längs en landsväg kantad av syrener och koltrastens sång. Struntsamma att det är en asfaltsväg mitt i stan. Den enda som hörs just nu är kvitter och vågor och andas jag in känner jag den ljuva doften av syren. En doft som alltid är förknippad med spänning, förväntan och hopp. Jag fyller ju alltid ett år till just i tid som denna. I år gick kanske tiden lite för fort, men ack så ljuvligt det är ändå. Om bara den ljuva famnen var här också så vore allt fullkomligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar