Och så dansade hon igen...

Tänk att det är så mycket roligare att gå upp på morgonen när man har ett leende på läpparna. Tänker man tråkigt så blir det liksom tråkigt och tvärtom. Klart att det är lite lättare att vara glad när det händer roliga saker. Men faktum är att det oftast händer roliga saker när man är glad och skuttar. Jag började som sagt helgen på landet. Och det är väldigt skuttvänligt där.

Sen har det liksom bara blivit skuttigare, fnissigare, knäppare, galnare, helt underbart och slutligen ett jätteskutt. Sen blev jag lite trött. Fast bara en liten stund. Det är som alla sinnen fått sin tillfredställese. Igår kväll var det dags för musiken att göra sitt. Vilken kväll! Mest fantastiska och underbara var nya kompisar Joel och Linnea i bandet Joel och lilla kriget. De spelade på Mosebacke. Hade faktiskt ingen aning om vilken slags musik de skulle spela men oj. Tre takter in i första låten kom gåshuden och sen kom tårarna. Det va så otroligt fint. Synd bara att de inte har gett nån platta ännu. Men man kan lyssna på några låtar på myspace.

Joel och lilla kriget

Efter Mosebacke blev det Nada, de har numera livespelningar på söndagar. Den här gången rätt sent eftersom alla skulle hinna ner från Mosebacke. På Nada spelade the Dying Dandy, och kanske inte helt musik i min smak. Trängde inte riktigt in i mig, men det var ändå härligt gitarrspel och live ger alltid en speciell känsla. Sen va det supermusik i högtalarna. En favvolåt från gamla kristallen spelades och då kunde liksom inte de där skuttiga fötterna stå still. Spontandans blev det. Och sen dansade jag hemmåt alldeles sockerhög efter att ha druckit Ginger Ale hela kvällen...