Idag är jag hemma och jobbar för jag är snuvig. Tog en paus runt halv tolv för att kolla tillkännagivandet av nobelpriset i medicin/fysiologi. Och vad hände, jo, precis när de säger namnen på pristagarna kommer värsta vindpusten och välter solrosen. Precis som jag befarat. Jag går ut på balkongen för att se om den klarat sig, men nä. Den var utslagen, eller rättare sagt halshuggen. Blomman låg ensam i blomlådan. Dock gav jag mig inte. Jag skulle få till den där bilden i alla fall. Tog en tandpetare och satte provisoriskt tillbaka blomman där den suttit nån minut tidigare. Tur i oturen var väl att jag va hemma så jag hann rädda blomman, som nu sitter fint i en vas inne. Man måste se det positiva i saker och ting.
Lite bilder på solrosen i olika vinklar
Lucktärtorna och vinrankan fick också vara med
Och så här ser den lilla halshuggna solrosen ut i närbild
PS. Det gäller att inte vara för vidskeplig. Jag har pysslat om mina blommor med kärlek varje dag sedan i juni. När jag gjort det har jag tänkt på en speciell person som jag så gärna ville visa balkongen och blommorna för. Även om hösten kommit så har blommorna kämpat så tappert för att behålla sommarkänslan. Allt för att det inte skulle vara för sent för denna speciella person att få se detta. Vägrar att tolka dagens halshuggning som något slut. Vägrar. För vad vore livet och vardagen utan hopp. Kram på er.
2 kommentarer:
Vilken dramatik! Stackars magnifika solrosen och den kärleksfulla ägarinnan!
´Vad underbart härligt den var solrosen. Stackarn som fick ett så dramatiskt slut. Vem må denne speciella person vara ?! ;-) Det kan man ju bara ana.
Skicka en kommentar